Efter fyra trogna år tillsammans har jag nu bytt ut dig. Jag kan nästan säga att det är du igen, fast att du vaknat upp i ett nytt fodral. Jag får tacka Kent, om du nu läser, att jag uppskattar min nya livskamrat något enormt.
Fina minnen har vi delat under dessa fyra år. Ibland har du dock försökt smita ifrån mig.
- Du smet ner i en toalett en gång. Ur min ficka precis när jag skulle till att spola. Efter en timma med hårtork, vaknade du upp.
- Du försökte gömma dig på ett tåg till Karlstad, men jag ringde SJ och en snäll tågvärd hade hittat dig. Dagen efter kom du tillbaka.
- En snäll själ fann dig i ett övningsrum på musikhögskolan i Örebro. Och ringde upp mig!
- Du har varit mer eller mindre självmordsbenägen och slängt dig ur mitt grepp en sisådär två gånger om dagen under fyra år. Landat på hård asfalt, isiga vägar, parkett, fallit ut genom fönster samt studsat nedför diverse spiraltrappor.
- Du slängde dig nyligen ner på tunnelbanespåret vid slussen i rusningstrafik...
Med tejp, lim, hårtorkar och diverse andra livselexir har jag dock hållit dig vid liv. Nu säger jag tack.
Tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar