För en lång stund trodde jag att det var kört. Precis när jag kliver på tunnelbanetåget vid slussen, hör jag hur jag tappar något. Vid fötterna ligger baksidan på min mobil, på perrongen ligger batteriet. Själva telefonen ligger nere på spåret. Såklart.
Dörrarna smäller igen och jag åker iväg. Den får jag aldrig tillbaka igen, tänker jag och börjar bearbeta förlusten lite snabbt. En timma senare åker jag förbi slussen igen och springer på en MTR-värd. Säger att jag tappat mobilen på spåret. Och mycket riktigt så ligger den där nere. De ringer en trafikvärd som snabbt anländer. Sedan lyckas denna, mitt i slussens rusningstrafiken, ringa och försena kommande tåg för att kunna hoppa ner på spåret och hämta upp min mobil.
Mycket kan man säga om SL, men hjälpsamma är de för tusan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar