Träligt

Mitt liv har guldkant av sällan skådat slag just nu. Därav mitt flitiga skrivande här! Har just nu praktik i Karlskoga på ett äldreboende som ligger granne med Skrantabacken (Tabitas hemtrakter, såhär kan det låta en dag på avdelningen: http://www.youtube.com/watch?v=t2HtcK6BsQg). 

Karlskoga är världens ände. Inte riktigt värmland, inte heller riktigt närke. Det är alltid mulet. Även om solen skiner i Örebro. Allt som en gång levde är igenbommat. Månadens happening är att E-typer uppträder på Harrys, med 25 årsgräns. Mina kollegor bor 100 meter från äldreboendet och har egentligen aldrig varit utanför Karlskoga. Nu är de för gamle å bekväma. Men, en fredag kväll kan ändå vara mysig på demensavdelningen. Efter att ha nattat alla gamlingar igår, får jag frågan av kollegan Gunilla: Ska du ha lite chibbe Sara? (tänk Tabita-dialekt) Jag: Eh...chibbe? Kollega: Ja, chips vetu! En måste ju få känna att det är fredag även här. Kom nu så danser vi med let's dance.